Hur står det till med den Kommunala redovisningens kvalitet

 Denna text syftar till att utifrån masteruppsatsen Redovisningskvalitet i den kommunala sektorn ge en sammanställning vad man kommer fram till och ge en nulägesbeskrivning.

Lagen om kommunal redovisning togs i bruk 1998. Den reglerar kommunens externa redovisning och syftet har varit att öka lagstiftningen inom redovisning och dess detaljeringsgrad. Men detta utgör inte ett regelverk utan är principstyrt. Innebär att lagen implementeras med den osäkerhet som skapas vilka redovisningsstandarder som gäller och revisionskvalitet. 

Innebär att det skapats ett gap mellan kommunal redovisningsregler och redovisningspraxis ute i kommunerna. Detta ger att följsamheten att hålla sig till regelverket är varierande mellan kommuner. Redovisningen ger då inte ett transparent och en rättvis bild hur det står till i en enskild kommun.

Övergången till bokföringsmässig redovisningsmodell framför kassamässig som tidigare gällde, innebär mer inslag av individuella bedömningar och uppskattningar. Det innebär att det uppstår utrymme som inte är bundet till fasta regler, som K2 reglementet i BFN rekommendationer för mindre företag. Ger utrymme för manipulation av det finansiella resultatet. Vidare kan praxis bli överordnat formella regler. 

För att studera detta använder man rekommendationen RKR 7.1 upplysningar om pensionsmedel och förpliktelser som ett mått på redovisningskvalitet. Innebär en lagförändring där pensionsskulder intjänade tidigare än 1998 skall redovisas som upplysning i årsredovisning, alltså under linjen, och som ansvarsförbindelser. Tidigare skulle den redovisas som skuld i balansräkningen. Detta sker i ett företag.

Att redovisa finansiella transaktioner har ett syfte, dels ska det förhindra korruption , säkra skattemedel används på rätt sätt, främja ekonomisk hushållning och utgöra form av ansvarsutkrävande. Den finansiella redovisningen ämnar visa en rättvisande och transparent bild av resultatet och ekonomiska förvaltningen.

God redovisningssed regleras i företagsvärlden av BNF rekommendationer. I rekommendation för lite större företag K3 är detta regelverk principbaserat, dvs inte i detalj styr hur redovisningen ska se ut , man ska följa principer. Det samma gäller inom kommunal redovisning och där ansvarar Rådet för kommunal redovisning som normgivande organ. Man ska ha som uppgift att sprida tolkningar och rekommendationer. Rådet är beroende av kommunikation med t ex ekonomer arbetande ute hos kommunerna för att kunna tolka de problem som uppstår. 

Genom att inte lagen reglerar i detalj hur en specifik transaktion ska hanteras så betyder god redovisningssed så mycket mer. Innan lagen om kommunal redovisning sattes i verk så hade kommunerna eget ansvar att utveckla den kommunala redovisningen. Innebar att skillnaden mellan kommuner hur man hanterade redovisningsfrågor var stor och betydande. Gick inte att jämföra. Den redovisningsmodell man lutade sig emot då var kassamässig redovisning, dvs utgiften bokfördes när transaktionen betalades in/ut. I den nya lagen infördes en bokföringsmässig redovisning, man tar hänsyn till bokföringsmässiga inkomster/utgifter till vilken period de hänförs till. Man periodiserar dessa. Så har näringslivet gjort under lång tid. Ger en rättvis kostnadsbild för perioden ifråga.

Författarna av uppsatsen har sedan via statistisk analys undersökt följsamheten hos en mängd kommuner av den kommunala redovisningslagen. Hur har det påverkat kvaliteten på redovisningen hos kommunen. Sedan har man sett hur vissa variabler varierar mot följsamhet. Vad avgör hur man hanterar redovisningsfrågor och med avseende på förklaringsvariabler. Detta har gett som resultat att många kommuner har brister i sin följsamhet, detta gäller speciellt den punkten man analyserar RKR 7.1 upplysningar om pensionsmedel . Vissa hade inte lämnat korrekt information och vissa hade helt enkelt uteslutit att lämna. Man fann en stor spridning bland kommunerna och detta innebär varierande redovisningskvalitet. Man fann speciellt att följsamheten mot finansiell ställning hade en stark korrelation. Var finansiella ställningen stark var det enklare att följa lagen. Även länstillhörighet hade likartad korrelation. 

Hur ska man komma åt dessa brister, ja ekonomen är en viktig kugge i detta. Viktigt att utnyttja dessa kunskaper som personerna besitter. Här bör politiker arbeta enligt tillitsbaserat ledarskap, själv tala om vilket mål man har med den kommunala redovisningen och sedan låta ekonomen arbeta mot detta mål. Viktigt att ekonomen kan vara med att bygga upp denna rekommendations-databas hos Rådet för kommunal redovisning. Bygger upp redovisningen enligt dessa rekommendationer med alla finansiella rapporter. Viktigt att kommunicera, förklara för linjechefer vad detta innebär för dem, hur ska de kunna tyda all rapportering. 

 Idag finns en tendens att man vill fokusera på ekonomen som enbart stöd till linjechef, jag menar att det räcker inte, någon måste ta ledartröjan och staka ut vägen framåt utan att ha verksamhetsansvar men ansvar för att ekonomistyrningen går framåt och skapar värde för hela kommunen. Det betyder inte att man ska förhöra, kontrollera utan mer koll. Jag menar att ekonomen bör både vara lite av siffertroll och samtidigt vara strategisk lista ut hur målet ska nås, vidare medledare till linjechefer. Att förminska ekonomens roll och lyfta upp linjechefen som både ska ansvara för verksamheten och även ekonomistyrningen tror jag inte på. Just på grund av avsaknad av kompetens inom ekonomistyrning och brist på tid att fördjupa sig. Måste lägga mer tid på kärnverksamheten.

Samtidigt viktigt att någon utifrån verksamheten har insyn i den enskilda enheten hur den styrs ekonomiskt så suboptimering kan undvikas och även korruption, rena felaktigheter.  

Viktigt är att slå fast vilka roller man ska ha mellan politiker och tjänstemän. Politiker bör koncentrera sig på mål, strategi, kvalitet, finansiering och tjänstemän bör ta sig an hur detta ska gå till i praktiken. 

Politiker kan påverka hur ekonomistyrningen ska se ut, genom att ta rygg på de ekonomer man har anställt. Vissa har en mer konservativ syn, fastnat i en mer kassaorienterad modell som gällde förr, och andra ser värdet av nytänkande, anpassa sig till nuvarande lag om bokföringsmässig styrd modell. Här krävs pedagogisk insats av ekonomkollektivet. Benchmark viktigt. De flesta politiker är måna om att följa lagen, ibland har man bara inte hängt med.

 Budgetprocessen borde ses över, att istället för från centralt håll politiskt håll budgetmedel fördelas ut till enheterna, bör enheterna själva med hjälp av redovisningen begära budgetmedel av politiker. Då kan budgeten bli mer verklig, ofta ser man idag att budgeten räcker inte då måste man spara och oftast blir det via osthyvel. Risken med nuvarande system är att budgeten fördelas skevt mellan verksamheter och det blir stora problem då man måste ta till besparingar. Resursfördelningen stämmer inte överens med behoven, och behoven kan variera över tid. Man borde situationsanpassa utefter behoven. Viktigt att man kan rulla över till nästa år över/underskott. 

Peter Bejmert

Referens: Redovisningskvalitet i den kommunala sektorn  , en masteruppsats från Förvaltningshögskolan i Göteborg . Författare Inas Soliman och Jakob Eriksson 2019