Två stora ekonomiska kriser , vad skapade krisen och olika sätt att hantera den
Har funderat över speciellt två stora kriser, den stora depressionen 1930 talet och den nuvarande vi befinner oss i, pandemin och kriget i Ukraina med följande utbudschock. Hur hanterade man det från styrande håll, hur gick det att ta sig ur den djupa depressionen.
Den stora depressionen 1930 föregicks av en ihållande uppgång under 1920 talet i USA, man menar att depressionen inleddes redan 1927. Tiden innan, 1920 talet kännetecknades med hög framtidstro och optimism om framtiden och en kraftig uppgång på börsen. Antagligen en effekt av WWW1 som avslutades och det hade skapats ett efterfrågeunderskott som måste täckas. Det Centralbanken fruktade var en spekulationsbubbla, börsen stod skyhögt och det hade varit lätt att få tag i likviditet. Samtidigt började man iaktta ett ökande kapitalutflöde mot Europa och även Latinamerika. Därför höjde centralbanken räntan, detta blev vändpunkten. Överskottet i utrikeshandeln blev kvar på en överhettad marknad. I sin tur skapade det stora problem för andra länder där lånemöjligheter begränsades på grund av mindre del pengar kom in. Alternativet var att öka exporten för att den vägen få in pengar. Utbudet ökade då markant och priserna sjönk , stort överskott på stapelvaror. Börskraschen 1929 innebar en kraftig nedgång och genom att de flesta hade finansierat sina aktieköp med lån fick banksystemet problem. USA hade i sin bankstruktur många små banker som inte kunde stå emot när människor ville ha ut sina pengar. Detta ledde i sin tur till massarbetslöshet, företagskonkurser och även banker som fick lägga ned. Efterfrågan på varor och tjänster sjönk markant. Depressionen var ett faktum.
Neoklassiska synsättet var det gällande under denna tid. Denna teoribildning togs fram under slutet av 1800 talet, kända ekonomer som Walras och Ricardo . Byggde på jämviktsprissättning hos marknader , utbud och efterfrågan och ekonomiska aktörer agerar rationellt, maximerad vinst eller nytta. Staten skulle inte intervenera i ekonomin. Kritik förekom, den rörde sig främst då om brister i målsättning, vinsten betydde inte allt, kunde vara marknadsandelar eller helt enkelt växa sig störst. Brister i restriktioner omkring ekonomiskt beteende hos aktörer, detta med rationellt beteende kan vara komplext innehålla fler komponenter. Sedan insåg man att priser och löner rörde sig trögt, tog lång tid att sjunka.
Keyenesianismen började därför växa fram som en produkt av brister i framgång hos marknaden. Ekonomin låstes fast i ett alldeles för lågt kapacitetsutnyttjande. Keyenes menade att detta var inget utbudsproblem utan mer ett efterfrågeproblem. Efterfrågan var för låg BNP måste öka. Lönerna var för låga för att lyfta efterfrågan, företagen sålde för lite och kunde därmed inte investera . Därför borde staten gå in och låna ut pengar, satsa på offentliga investeringar. Detta i sin tur spillde över på företagssektorn som började gå igång.
President Roosevelt lanserade the New Deal, statliga projekt som skulle skapa efterfrågan . Detta byggde på Keyenes teorier.
Keyenesianismen var inte utan kritik, man ansåg att den hade karaktären av kortsiktig problemlösning, för att få det att fungera på lång sikt krävdes strukturreformer på utbudssidan. Så var det, Keyenes försökte hitta en lösning på ett aktuellt problem Men klart är att utan denna hantering av depressionen hade utfallet blivit mycket sämre och skapat mycket större samhällskostnader.
2020 träffades Sverige av en världsomfattande pandemi, detta innebar att i mångt och mycket fick näringslivet inom flera områden stängas ned. Detta pågick till 2022. För att inte näringslivet skulle skadas fick Riksbanken gå in och skapa pengar via uppköp av obligationer. Vidare blev företagen kompenserade, i och för sig får man betala tillbaka i senare tillfälle, för lönekostnader, sociala avgifter, F-skatter, allt för att kunna vidmakthålla sin personalstyrka. Denna chock för ekonomin bör bedömas som en efterfrågechock, men Staten och Riksbanken eliminerade den värsta smällen. Innan pandemin kännetecknades ekonomin av låg aktivitet inom den reala sektorn, Riksbanken försökte via QE (quantitative easing) uppköp av t ex fastighetsobligationer tillföra mer pengar till ekonomin, allt för att öka inflationen då den var låg, ska vara 2%. Samtidigt ska tilläggas att statsskulden visade på en väldigt låg nivå, 30% av BNP. Det som växte var fastighets-/finansiella branschen där tillgångsinflationen var hög. Statsskulden har varit låg på grund av en väldigt låg aktivitet hos finans politiken. Åtstramning har varit tema under lång tid, egentligen sedan -90 talskrisen.
Pandemin följdes av kriget i Ukraina , Rysslands invasion av landet. Detta skapade stora störningar i handelskedjor, priser på transporter och energi ökade markant. Innebar att inflationen tog fart, speciellt rörande livsmedel. Detta skedde 2022. Nuvarande regering har mött detta med fokus på att åtgärda inflationen men med mindre fokus på hur arbetslösheten utvecklats. Riksbanken höjde räntan vilket påverkade bostadsrätts-/villaägare negativt. Mer och mer av den disponibla inkomsten gick till att betala huslån än att efterfråga övriga varor, tjänster. Detta rörde sig mer om en utbudschock, denna typ av chock passar mindre bra att åtgärda med räntehöjningar. Prisökningarna beror på faktorer som kom utifrån ej på grund av att det finns ett efterfrågeöverskott, man efterfrågar mer än vad som produceras. Metoden för att bemöta denna chock från regeringens sida bör hänföras till en neoklassisk sådan. Ungefär som under den stora depressionen 1929. Detta har lett till onormalt hög arbetslöshet, många företag i konkurs, förändringar inom socialförsäkringssystemet som försämrar och minskar befolkningens disponibla inkomst. Trycket mot strukturomvandling har ökat vilket ökar produktiviteten och minskar sysselsättningen. Här spelar digitalisering och AI roll. Man har infört fler reformer som har syftet att öka övergången från "bidrags"beroende till arbete. En motkraft blir då att de som verkligen behöver dessa socialförsäkringar blir utan och efterfrågeunderlag minskas . I vissa fall har produktion tagits hem till Sverige vilket borde öka sysselsättningen. Riskviljan minskar radikalt, man vet inte i företagen var förutsättningarna blir längre fram.
Här verkar paletten av åtgärder vara begränsade, därav har diskussioner påbörjats omkring vår nuvarande ekonomimodell. Vad är statens roll i ekonomin. I USA har det under längre tid förekommit en skola kallat MMT, Money Monetary Theory. En teori omkring förståelse omkring penningar, speciellt statens förmåga att skapa pengar via utgifter. Offentliga investeringar finansieras inte via t ex skatter utan via statens utgifter som blir till pengar i realekonomin. Om statsskulden är låg så blir skulden hos hushåll/företag hög vilket är sämre, risken högre för negativ påverkan. En stat kan aldrig gå i konkurs, en förutsättning är att man äger sin egen valuta, suverän valuta, man "peggar" inte valutan till t ex euron utan valutan löper fritt. Budgetunderskott ses inte heller som enbart negativt, det viktiga är vad det går till. En statsskuld har alltid en motsvarande tillgång att hänvisa till, det pratar man sällan om inom den konventionella teorin, där är skulden enbart skuld. Då glömmer man den dubbla bokföringens princip. Det väsentliga är att ta hänsyn till rådande kapacitetsutnyttjande så att det inte skapas inflation. Vid högt utnyttjande ökar priserna inom vissa branscher det vill man åtgärda genom att höja skatterna istället för räntan.
Man ser tydligt att MMT som skola har mycket att ge i form av åtgärder som regeringen skulle kunna ha tagit till sig istället för åtstramning av ekonomin. Ökning av statens utgifter där lediga resurser finns att tillgå hade inte skapat inflation utan ökat aktiviteten i ekonomin , minskat arbetslösheten och fler företag hade funnits kvar på marknaden. Ökning av statsskuld hade blivit ett resultat samtidigt som statens tillgångar ökat som nästa generation kan ta del av. Nya vägar, järnvägar, bostadsbyggande, mer medel till kommuner /regioner så man klarar sitt uppdrag bättre. Upprätthålla socialförsäkringarna så efterfrågan kan hållas uppe. Det lönar sig alltid att ta ett vanligt arbete framför erhålla medel ur socialförsäkringarna. Där finns redan restriktionen.
Politiken ser staten som vilket hushåll eller företag som helst, istället bör man se staten som en "bensinstation" som förser realekonomin med pengar, utbytesmedel, när det finns ledig kapacitet. Samma fenomen upplevs när man spelar sällskapsspelet monopol. Spelet börjar med att banken ger ut pengar så spelarna kan göra affärer. Gör inte staten detta finns inga pengar i systemet allt stramas åt, man utnyttjar inte den totala kapaciteten som finns i ekonomin. Företrädare för neoklassiska synsättet nämner då oftast att räntan går då upp om statsskulden ökar och skjuter undan privata investeringar. Men det är staten och riksbanken som sätter räntan , marknaden bestämmer inte detta under dessa premisser.
Källa: Wikipedia, Underskottsmyten av Prof Kelton, Macroeconomics Mankiv
Kommentarer
Skicka en kommentar